Min vita amaryllis i köket börjar slå ut så sakteliga, men varför gå och tråna och vänta när man kan köpa snitt-amaryllis och få bloming omedelbart och bums! Och varför köpa en när man kan köpa TVÅ? Det blev röda amaryllisar den här gången, för det gör sig så himla fint mot den vita murstocken.
Jag stoppade ner dem i min fådda Gefle-urna, som alltid brukar stå där på bordet med lite olika innehåll beroende på säsong. För att få lite mer stadga band jag ihop stjälkarna med ett röd- och vitrandigt bomullssnöre, vilket blev lite charmigt i sig. Lite mossa runt kanten hjälper också till att stötta upp.
I klämmorna på det gröna snöret ovanför bordet har jag hängt små knippen av lingonris och några grönsilvriga kulor, som jag hittade i pyntlådan. Knippet med rosépeppar fick hänga kvar där det redan hängde, och den gamla maskätna tovningsbrädan ville jag inte heller plocka bort.
De mossklädda konerna hittade jag också i pyntlådan. Gud vet hur gamla de är, men jag tror det är sådan där fuskmossa som håller hur länge som helst. Små stakar för julgransljus har jag lite överallt; så även här, även om jag inte har dem tända så ofta.
Bordet står i "korsningen" som bildas i hallen på baksidan, där en dörr till vänster leder in i köket och en kort och smal gång till höger leder fram till sovrummet. På varsin sida om bordet finns också en dörr till källaren och en dörr in till städskåpet. Större bord kan vi inte ha, för då springer man på det. (Speciellt i mörkret, när man ska till badrummet om nätterna, aj aj...)
Och varifrån kommer nu uttrycket "Opp amaryllis"? Ja, förutom att det är ett välkänt musikradioprogram, så är det ju en strof av Bellman från Fredmans sånger: "Opp amaryllis! Vakna min lilla! Vädret är stilla, luften är sval." Det där kan man ju inte låta bli att gnola på när man går förbi, hihi!
