Mellan 17 och 18 idag var året som allra mörkast. Nu vänder det och dagarna blir ljusare igen, hurra! Så enormt hoppfullt ändå, för oss som redan längtar efter våren så att det nästan värker i bröstet. Inga stearinljus i världen kan väga upp välbehagskänslan man får av riktigt solljus, och nog märks det tydligt nu att det blev ovanligt lite av den varan sommaren 2017. Det känns som om den ynkligt lilla D-vitaminreserven man hann buffra upp var förbrukad redan i september. Själv har jag känt mig ovanligt trött under hösten.
Solen hälsade på en kort stund redan idag. Det gillade min vita amaryllis, som beslutade sig för att slå ut på fullt allvar. Den är lite spinkig i stjälkarna, men vacker ändå. Jag har planterat löken i en grön gammal kaffeburk, för hos Fröken Grön är julen naturligtvis övervägande grön.
Ikväll skålar maken och jag för solen och alla härliga utomhusprojekt som väntar under 2018. Fast en fördel med vintermörkret är ju att vi slipper se vår tragiskt sönderkörda gräsmatta medan vi väntar på våren, hihi!
