Doppareda'n

Det har blivit lite av en tradition att maken och jag alltid firar julafton hemma på Solhäll. Vi har ju ett litet hus som gör sig extra bra i julskrud, så det känns fint att få vara hemma på julens första dag. I år fick vi sällskap av svärmor och Amerika-svägerskan, som klev av bussen nere i byn lagom till lunch. Julbordet (ett alldeles lagom stort sådant) dukades upp ute i köket, och sen åt vi inne i gröna rummet. 


Äntligen fick jag tända mitt julträd, som jag målade tidigare i höst. Jag satte bara äpplen på ett par av pinnarna; de andra hamnade på bordet. Den bolstermönstrade julduken har hängt med ett par år i rad nu. Jag tycker fortfarande att den är så himla fin, för den är alldeles lagom julig.


Med 9 grader varmt utanför fönstret var det inte direkt läge att göra upp eld i spisen, men mina fina flugsvampar fick bidra med lite värme och stämning. Ja, julsnapsen med för den delen, hihi!


Fast i ärlighetens namn är det mest julmust som går åt här hemma på julen. Tänk att man aldrig tröttnar på det! Jag var på en glöggfest i Malmö tidigare i december, där jag delade bord med ett stort gäng tillresta danskar, som provade julmust för allra första gången där och då. De var alla rörande överens om att det var jätteäckligt. Märkliga människor, haha!


Sen kom tomten med nya fårskinnstofflor till mig. Tänk att han visste precis vad jag ville ha! Amerikanska jellybeans och Nanna Johanssons senaste seriealbum låg också under granen, så nu vet jag precis vad jag ska göra i mellandagarna.

God jul, kära bloggvänner! Hoppas att ni också har det fint!

Subscribe to receive free email updates: