Nu är köket helt tömt, och i sitt nakna skick ser det verkligen sjaskigare ut än någonsin. Kakelplattorna ovanför diskbänken satt så himla löst att jag kunde pilla ner dem med fingrarna. Ett tag funderade jag på om det skulle gå att återanvända dem, men nu när jag har tagit ner några av plattorna inser jag att de är i alldeles för dåligt skick. Dessutom är de otroligt tjocka och klumpiga. Ser ni mushålet nere vid golvet i öppningen där spisen har stått? Usch och fy för möss i köket... Men nu är det förhoppningsvis snart slut med det.
Jag har hängt av ett par skåpsluckor så att jag har något att provmåla på, och dessutom har jag skruvat av alla gamla svarta bakelithandtag från luckor och lådor och stoppat dem i en påse. Inte för att vi ska återanvända dem på de nya luckorna, men jag tänker att någon framtida Solhäll-ägare kanske blir glad över att hitta dem bevarade. Så där som vi själva blev glada över att hitta den gamla badrumsdörren i kattsmygen på vinden en gång i tiden. En generations ratade skräp blir ju ofta nästa generations skatt. Nu är vi iallafall redo för morgondagen. Bring it on!
