Vår stackars lilla franska bil var genomfrusen efter en natt i 12 minusgrader och behövde köras en uppvärmningsrunda för att inte dö av köld, så vi körde ett par varv runt byn på förmiddagen. Jag kom på den goda idén att vi skulle svänga inom en av de lokala välgörenhetsloppisarna och kolla om det var mycket bilar på parkeringen utanför. Det var inga bilar alls där, så jag smet in en snabbis. Det tog mig typ tre sekunder att göra mitt första fynd: Ett nätt litet folkdanspar i garn, som jag tror att jag ska hänga i backspegeln på skåpbilen, så att de får dansa runt där.
Sen hittade jag två jättefina små keramikskålar med två olika sorters grön glasyr invändigt. De är stämplade med Skåne keramik och namnet K. O. Hallsten, V. Sönnarslöv i botten, och för tre kronor styck får man nog säga att det var ett galet bra fynd.
Jag googlade namnet och fick veta att Knut Otto Hallsten var en keramiker som föddes i Gävle 1896, som började sin karriär på Bo Fajans-fabriken där. Hans far ägde krukmakeriet i Västra Sönnarslöv i Skåne, så han flyttade också dit och var verksam där fram till sin död 1979. Så roligt att få veta den historiska bakgrunden bakom sina loppisfynd. Jag tycker att skålarna är jättevackra och tänker låta dem stå framme på någon arbetsbänk eller hylla i köket.
Anledningen till mitt loppisbesök var annars att hitta en ny rund duk att lägga på soffbordet i röda rummet. Den gamla duken som vi har haft där tidigare har jag nämligen tvättat så många gånger att det har börjat gå hål i den. Jag hittade en virkad duk, som var perfekt i storleken. Hur kan ett sådant här hantverk kosta bara 30 kronor? Det måste ju vara någon som har lagt mängder av tid och energi på sitt arbete. Det är nästan lite ledsamt när man tänker på det.
Nätshopping och Tradera i all ära, men inget slår en riktig loppisrunda. Jag känner att jag verkligen är svältfödd på att få titta runt i affärer överhuvudtaget. När den här pandemin är över, kommer jag att shoppa som en galning...