"Det börjar bli dags att lägga in om sommarsemester" fick vi på mail från chefen idag. Det får man ju ändå betrakta som ett steg i rätt riktning. Mig behövde man iallafall inte be två gånger, för jag kastade mig raskt in i lönesystemet och lade in en ledighetsansökan för veckorna 27 till 31. Fem veckor på raken alltså, precis som jag brukar varje sommar. Semestern blir liksom mer avslappnad, när man vet att man har gott om tid både för utflykter, projekt, aktiviteter och lata dagar. I yngre år planerade man in så mycket som möjligt långt i förväg, men med åren har jag övergått till att uppskatta den oplanerade semestern allt mer. Tiden fylls på något sätt ändå, men känslan av att vakna till en oskriven sommardag är verkligen höjden av frihet. Då är inte ens regn ett hinder.
Jag längtar efter min sommarträdgård nu. Att få tassa ut med bara fötter i daggvått gräs med en kopp kaffe på morgonen och bara känna livet i sig. Om 3,5 månader är vi där. Jag väntar och längtar. Om än en smula otåligt.
