Redan tidigt igår kväll började temperaturen krypa ner under nollan. Och jag som planterade penséer i fredags... Jag vet förvisso att det är hyfsat frosttåliga små rackare, men det kändes himla dumt att chansa. Iklädd morgonrock och badskor stolpade jag helt sonika ut i kvällsmörkret och hämtade in krukorna.
När vi vaknade imorse stod termometern på 7 minusgrader, och då kändes det extra bra att komma upp och mötas av krukorna på bordet ute i smatten. I den glödande morgonsolen blev det nästan magiskt ljus där ute, och jag tyckte alldeles bestämt att blommorna nickade ett tyst tack.
Efter ännu en kylig dag med sol och klarblå himmel får blommorna bo inne ytterligare en natt. Kanske är det så det kommer att bli hela veckan. Det blir ju ett evigt bärande in och ut och in igen, men så får det vara så här års. Det är trots allt värt det.