Vår lilla hall på insidan av glasverandan är ganska mörk och tråkig om kvällarna. Vi har en taklampa, men i övrigt finns det inte ett enda elurtag här. Inte läge för några smålampor, alltså. Men en batteridriven ljusslinga på en sedan länge begagnad ormhasselgren blev ett välkommet tillskott i det mörka hörnet vid spegeln. Och spegeln gör ju dessutom att det liksom blir dubbelt upp. Jag ska nog ha kvar den där slingan hela vintern.
Guldtallrikarna på väggen är kitschiga som tusan, men hittade i en av kattsmygarna på vinden här hemma på Solhäll, så dem har vi inte hjärta att göra oss av med. Smeden som bodde här före oss gick under smeknamnet "Guldsmeden" i byn, och det här kan nog vara en av förklaringarna till varför. Fint ändå att han får vara med och inreda lite grann fortfarande.
