Jodå, visst blev det en gran på Solhäll i år också. Jag kom plötsligt till insikt om att jag har gått omkring som Grinchen (som förvisso är grön och fin, hihi!) och surat större delen av december, och det enda sättet att råda bot på det är ju att skaffa en gran. Vi storhandlade i Hässleholm i förmiddags och plockade sedan upp ett knubbigt litet exemplar hos julgransförsäljarna ute på parkeringen. Rödgran så klart. Jag vill aldrig ha något annat. Väl hemma gjorde maken grovjobbet med fot och lampor, och sedan hängde jag kulor för glatta livet. Granen är bara 1,70 hög, så det gick hur bra som helst.
I år plockade jag fram alla gammeldags glaskulor jag kunde hitta. De är små och nätta och passar bra när granen är lite mindre. Några små vita fåglar på klämma och ett gäng polkagrisstänger fick också komma upp, men glitter hoppar jag nog faktiskt över i år. I toppen stoltserar som vanligt min barndoms ängel från Wessels-varuhuset i Uppsala, och under granen sitter julugglan och spanar. Och nu sitter jag här och tindrar med ögonen och är så nöjd så nöjd. Julgran är ändå den ultimata mysfaktorn. Hur kunde jag tänka att jag ville vara utan den? Så dumt.
För övrigt hade jag tänkt att vi skulle sova i polkagrisrandig bäckibölja i jul, men när leveransen dök upp fanns det bara lakan till en av oss i paketet. Efter ett samtal med kundtjänst på det stora varuhuset som börjar på Å, så fick jag veta att de tyvärr inte kunde skicka det andra setet eftersom de håller på att flytta sitt lager. Nåja, vad är väl en bal på slottet. Den ensamma bäckiböljan skickade jag i retur. Våra gamla jullakan får duga fint en jul till.
