Det blev ännu en oktoberdag med dimma på morgonen och sol efter lunch. Sålunda blev det trädgårdspyssel först på eftermiddagen, men å andra sidan känns det som att de timmar jag hann vara ute blev riktig kvalitetstid både för trädgården och mig. Jag har inte plockat in så mycket på vinterförvaring än, och det råder en salig blandning av pelargoner och ljung i krukorna, men det gör mig inget att det ser lite småstökigt ut.
Jag tog ut gräsklipparen och körde en runda över både gräs och löv. Förhoppningsvis var det sista rundan för i år, men fortsätter det att vara 14-16 grader om dagarna, så lär gräset fortsätta växa. Å andra sidan är det ju himla ett himla nimt sätt att slippa kratta löv, hehe!
I rabatten vid uteplatsen är vidjehortensian fortfarande helt underbar. Jag älskar den gammelrosa färgen. Och ser ni att det fortfarande blommar en vit liten ros i rostornet?
Efter gräsklippningen tog jag mig an grusgången, som blev rensad på ogräs och fick kanterna mot gräsmattan skurna. När jag breddade gången förra sommaren fattade jag beslutet att ta bort markduken undertill, och det har faktiskt funkat minst lika bra utan. Det ogräs som kommer är mestadels frösått, och det är hyfsat enkelt att hålla undan med en vanlig kratta. Nu är det dessutom mycket lättare att snygga till kanterna mot gräsmattan med kantskäraren.
Björkspirean på andra sidan gatan ändrar alltid färg till brinnande orange så här års. Det blir en ljuvlig syn från vårt grindhål, där vi för övrigt behöver klippa fram den ena grindstolpen ur ligusterhäcken.
När kyrkklockorna började ringa in till helgmålsbön i kyrkan nere i byn, insåg jag att klockan var mycket och att det definitivt var dags att pallra sig in. Då hade det redan börjat skymma så smått, men det var så varmt och härligt ljus ute och fortfarande riktigt skönt i luften.
Så härligt med lite trädgårdstid ändå. Jag trodde att jag hade tröttnat helt för i år, men jag fick visst ett litet återfall. Kanske blir det rentav lite utomhuspyssel imorgon också.
