När man står eller går under päronträdet blir man fullkomligt bombarderad av hårda små päron, som trillar ner i parti och minut. De är förvisso inte så stora, men de faller från ganska hög höjd, så det är förenat med rätt stor smärta att få dem i huvudet. Det är gråpäron av något slag. Inte så himla goda, men getingarna älskar dem. Själv älskar jag trädet mer än frukten. Så gammalt, knotigt och snett. Undrar hur länge till det orkar hänga med. Länge, hoppas jag. Innerligt.
Under päronträdet är det väldigt torrt. I sluttningen upp mot uteplatsen vill gräset inte växa alls. Jag ska nog prova att slänga på lite ny jord och nya gräsfrön i höst. En annan tanke är annars att göra någon slags stensättning istället. Kanske man skulle kunna lägga en kant med ölandssten, eller göra ett litet stenparti med fina naturstenar och plantera in något torktåligt. Fast det skulle kanske se konstigt ut från uteplatsen med ett stenparti som sluttar ifrån och inte till.
Efter en hel månad med höstväder tycks sensommaren göra ett litet återtåg den här veckan. Min trädgårdslust hade börjat somna så smått, men nu tror jag baske mig att den vaknar till liv igen. Kanske ger jag mig på något mer projekt i år ändå. Något litet, iallafall. Och snart är det ju höstrea på plantskolan...
