Det vackra sensommarvädret lämpade sig för att ta tag i fönstermålningen igen. Vi målade ju köksfönstren under semestern, men hade fönstret på södersidan av gröna rummet kvar, och vi har i ärlighetens namn dragit lite grann på det där. Det knasiga med gröna rummet är att fönstren som vetter mot väster målades för flera år sedan, och nyansskillnaden mellan det gamla och det nya har varit mer än påtaglig i alla år. Nu är det iallafall gjort, och resultatet blev ett lyft för hela rummet. För att inte tala om helhetsintrycket utifrån, för nu är båda fönstren på södersidan likadana.
Medan fönsterbågar och karmar torkade passade jag på att klippa gräset, som hade hunnit växa sig riktigt långt under den senaste veckans regnande. Jag hävdar fortfarande att det inte finns mycket som slår känslan man får när gräset är nyklippt. Allt blir liksom genast så himla mycket mer prydligt.
Jag tog mig nyss en liten kvällsrunda med vattenkannan för att hälsa på alla mina dahlior, som blommar nu. Den här ljust aprikosgula är av okänd sort, men så vacker i all sin enkelhet. Kvällssolen gör att kronbladen nästan blir självlysande.
Ikväll kurar jag i soffan med en bunte "Gårdar och torp", som jag har lånat på biblioteket. Vilket härligt avslut på en härlig hemmahelg.
