När videkisarna lyser som silver


Det är vår och videkisarna på träden lyser som silver.
Jag tänker att jag ska plocka dem och binda en krans, men när jag kommer in igen är det så kallt att jag inte vill gå ut igen.
Det duger det också.
Tills en annan dag blir bättre.

Om kvällarna stannar ljuset kvar så länge i köket att jag nästan glömmer bort att laga mat.
För tiden är inte som innan.
Som det nyss var.

Ljuset har återvänt och mörkerproppen börjat lossna...
Kanadagässen kom också en morgon till vårt vatten
och sade "hej nu är det vår igen".


Det är fint.
Det känns i kroppen att det är på riktigt när naturen leder vägen...

Jag plockar bort de vintrigaste plaggen från garderoben och hänger fram mina våriga blusar.
De gör mig glad.
De blommar och är färgglada.
Ibland är det inte mycket som behövs 
men ibland är det bra mycket mer!

Enkelt ska det inte vara.

Ibland är det lätt att göra någon ledsen 
och tusen gånger svårare att göra någon glad.

Men vårhoppet gror.

Och hoppet går upp och ner.

Jag planterar om mina pelargonier.
Känner mig snällare 
och ger alla mina blommor mera gödning.
Hej vad de ska få växa nu.
Alla ska vi bli starka och sträcka på oss när vi är på väg mot mera ljus och längre dagar.

För visst är det så...

Varje år.
Varje vår.

Livet kommer tillbaka.
Lite mera. Lite starkare.
Lite ljusare.

Så är det.

För mig.
I alla fall.

💚



Hålla handen...
Nya söta kaniner i nätbutiken.


Hoppas du haft en fin helg.

Kram Mariette

Subscribe to receive free email updates: