Att det faktiskt finns liv i något som ser helt stendött ut, är lika magiskt varje gång man upplever det. Min vinterförvarade pelargon, som stått i mörkret bredvid hydroforen i källaren sedan i november, vaknade till liv och började spira så fort den fick lite dagsljus häromdagen. Lite i senaste laget att ta fram den i mars kanske, men jag hade faktiskt helt glömt bort den. (Vid hydroforen är jag inte så ofta.)
Jag är alltid brutal mot vissna pelargoner och klipper dem så kort det bara går. Det lär förvisso dröja ganska länge innan det blommar, men så får det ju vara. Tänk om jag kunde komma ihåg vilken sort det är också. Kan det vara en mårbacka, tro? Jag hoppas det. Mårbacka is da shit, hihi!