Jag ville sätta mina uppgrävda snödroppar på en plats, där jag kan njuta av dem varje dag. Det bästa stället så här års är bordet på hörnan mellan uppfarten och kökstrappan på baksidan, för där går vi förbi varje gång vi går ut, och således även varje gång vi går in. Den nya fyrkantiga lerkrukan visade sig dessutom vara en perfect color match (amerikansk stavning, jag vet) till det gamla stallfönstret. Vilken bonus, hihi!
Den ljusgråa färgen jag målade med för ett par år sedan flagnar av i stora sjok upptill och avslöjar den knallröda färgen som finns under. Den enklaste lösningen på problemet (innan temperaturen tillåter ommålning) blir att täcka så mycket som möjligt av bordsskivan med grejer. More is more är en synnerligen användbar devis, hihi!
Plåtkrukor, gröna plåtfat (för typ fem kronor styck på Affari Outlet i Osby), betongägg och ett "pinnklot" fanns i mina gömmor i ladan. Trätråget med mossa och barrväxter fick stå kvar från adventsarrangemanget.
I min bok är grön mossa lika mycket vår som advent, och barrväxterna bidrar ju faktiskt med lite vintergrönt, som fungerar bra även i mars.
Vår uppfart längtar efter grus hela vägen upp till gatan, men eftersom vi väntar på att dra in fiber (och har gjort så i ett par år nu) känns det inte lönt att göra iordning här förrän fibergrävningen är gjord. OM den ens blir av... Vi (och alla andra på vår gata) börjar verkligen misströsta nu.
Vattenkannan i zink är ett ganska nytt loppisfynd. Den har ett litet hål i botten och såldes därför för en spottstyver. Som om jag bryr mig om sådana petitesser. Vattenkannor är ju vansinnigt dekorativa! Och man vill ha MÅNGA!
