När den första frosten kom i höstas flyttade jag in en stor chiliplanta från växthuset. Hela december har den levererat gula små chilifrukter, som vi är fullkomligt urdåliga på att använda. I förra veckan tröttnade jag på plantan och ställde ut den på glasverandan. Jag tänkte att där fryser den nog ihjäl när det är minusgrader ute. Det har den inte gjort...
Efter 47,5 år i livet har jag kommit på att sharonfrukt (eller kakifrukt, som det också heter) smakar mumma. Fast så himla sen i vändningarna är jag kanske inte, för jag kan inte minnas att det ens fanns i affärerna när jag var liten. På 70-talet åt vi bananer, apelsiner och äpplen. Punkt. Skulle man lyxa till det lite extra, så var det mandariner på burk som gällde, hihi!
På hyllan ovanför spisen står en liten samling loppisfyndade salt-peppar-olja-och-vinäger-behållare. Ströarna i den fina "korgen" längst fram är en återanvänd julklapp från min fiffiga pappa, som hittade den på Pingstkyrkans loppis i Karlskrona. Så bra present!
På bordet mot murstocken står en kruka med tre amaryllislökar kvar sedan julen. Vita blommor och rikligt med gröna blad känns helt plötsligt väldigt vårigt. Det är en knopp till på gång, så den får stå kvar ett tag till. På den gröna tråden är det också vår, via bilder från en gammal flora.
För övrigt har jag kommit på ett smart sätt att överleva januari: Brittiska TV-serier! Jag har nyligen avslutat "Bodyguard" på Netflix och "Butterfly" på SVT Play, och på den sistnämnda kränger jag just nu säsong 1 av "Saknad, aldrig glömd". Säga vad man vill om britterna i dessa Brexit-tider, men högkvalitativ TV förstår de sig verkligen på!
