Den utlovade regniga söndagen blev faktiskt ingen regnig söndag förrän nu på kvällen. Tidigare idag har vi förvisso haft lite moln och blåst, men väldigt varma vindar. Jag tillbringade några sköna timmar i trädgården, där jag bland annat gallrade bort massvis med blad från körsbärstomaterna i växthuset. Det var nämligen rena rama djungeln där inne, och det kändes som att ljuset inte nådde fram till tomaterna. Med facit i hand kanske jag tog bort lite väl mycket, men det ordnar sig nog ändå.
Vi har ställt ut en bänk på den stenlagda rondellen för att få lite känsla för hur det kommer att bli när utemöblerna kommer på plats. I nuläget ser det nästan ut som en upphöjd liten dansbana, men det ska läggas jord ända upp till kanten. Sen ska vi faktiskt så gräs runt allt. En del kanske tycker att vi borde rama in allt med rabatter och buskar, men i nuläget tänker vi lite annorlunda. Visst ska det till en hel del nya buskar och perenner, och kanske till och med något litet träd, men längre ut. Om inte annat vill vill känna in platsen och fundera lite över hur vi kommer att röra oss på den först, innan vi börjar plantera grejer. Och så blir det ju krukor, naturligtvis!
Vid ladan blommar äntligen de vita stockrosorna, som blir fler och fler för varje år. De har till och med frösått sig ut i gruset, så idag har jag grävt upp tio små sticklingar och planterat om dem i små krukor. Det trista är att bladen på de stora stockrosorna har drabbats av rost, så jag fick klippa bort en hel del blad på dem idag. Jag misstänker att även de små sticklingarna kan vara "födda" med rost i bladen, så jag får väl ha lite koll på det.
Höstfloxen har börjat blomma vid äppelträden på baksidan. Just den här lila har en makalös förmåga att ändra färg beroende på ljuset. Ibland är den cerise, ibland är den mörklila, och ibland är den ljuslila. Till höger blommar Awakening-klätterrosen, som blev illa tilltygad i vårfrosten och fick klippas ner rejält i början av säsongen. Fint att den har hämtat sig och kommer igen.
På baksidan av huset blommar rosenspirean för fullt. Den chockrosa färgen är verkligen maffig, och buskarna blommar länge. De senaste åren har jag planterat in olika sorters spirea på alla möjliga ställen i trädgården. De är så himla lättskötta och gillar läget i ur och skur utan att man daltar med dem. Och så är de ju faktiskt himla fina. Vill man så kan man formklippa dem ganska hårt.
Det grönmålade växtstödet i rundeln framför köksträdgården blir rostigare och rostigare för varje sommar. Det fyller ingen som helst funktion i den här rabatten, mer än att det är så himla vackert!
På eftermiddagen tog vi oss faktiskt en långpromenad, men annars har jag varit innanför grindhålet hela dagen. Semester när det är som bäst!
