Naturen som trädgårdsmästare

Allt som oftast är naturen själv den allra skickligaste trädgårdsmästaren. Som nu, nere i moraset, där ljusröd vallmo kombineras med blåa aklejor, bergsklint och friskt grönt gräs. Vackert så man blir tårögd! Jag kunde inte låta bli att ställa min rostiga lilla cykel mitt i hela härligheten. 


Det började med någon enstaka vallmoknopp för ett par år sedan, och efter det har det blivit fler och fler för varje år. Självsådd när det är som bäst, får man säga. Bergklinten har funnits där hela tiden. I stora tjocka ruggar kommer den upp år efter år. Inte så vacker när den är överblommad och allt bara lägger sig ner i "mittbena", men då brukar jag köra över allt med gräsklipparen. 


Och så lite blommande kirskål här och där, som pricken över i. Säga vad man vill om eländet, men den är himla vacker när den blommar. 

Subscribe to receive free email updates:

Related Posts :

  • En äppelpaj. Tisdag och dags för ett litet recept... På äppelpaj! Vem gillar inte äppelpaj liksom... (ja inte alla så klart men jag tycker det hör … Read More...
  • BronsrodgersiaPå ena sidan av terrasseringen ner mot bastustugan växer det ett vildvuxet gammalt buskage bestående av forsythia och snöbollsbuske. Det är … Read More...
  • Flyinge-utflykt och fint på symaskinsbordetVilken härligt solig höstdag det har varit idag. Jag och min fina lundaväninna hade vår årliga träff på Flyinge Plantshop, som utan tvekan ä… Read More...
  • Tio år i rad"Lite snopet ändå" hette inlägget jag skrev idag för exakt ett år sedan. I det uttryckte jag min melankoli över insikten att sommaren faktis… Read More...
  • Glimtar från septemberträdgårdenSommarens stora dahliafiasko har ändå rätat ut sig lite grann, så här mot slutet på säsongen. Nu blommar till med en av de knölar som jag he… Read More...