Allt som oftast är naturen själv den allra skickligaste trädgårdsmästaren. Som nu, nere i moraset, där ljusröd vallmo kombineras med blåa aklejor, bergsklint och friskt grönt gräs. Vackert så man blir tårögd! Jag kunde inte låta bli att ställa min rostiga lilla cykel mitt i hela härligheten.
Det började med någon enstaka vallmoknopp för ett par år sedan, och efter det har det blivit fler och fler för varje år. Självsådd när det är som bäst, får man säga. Bergklinten har funnits där hela tiden. I stora tjocka ruggar kommer den upp år efter år. Inte så vacker när den är överblommad och allt bara lägger sig ner i "mittbena", men då brukar jag köra över allt med gräsklipparen.
Och så lite blommande kirskål här och där, som pricken över i. Säga vad man vill om eländet, men den är himla vacker när den blommar.