Sent i höstas var jag i valet och kvalet om jag skulle strunta i att vinterförvara Mårbacka-pelargonen som stod ute på glasverandan. Där kunde den hur som helst inte stå kvar, så medan jag fortsatte fundera lät jag den mellanlanda i en av fönsternischerna nere i tvättstugan. Där glömde jag sedan bort den, ända fram till idag, då jag stod och strök och plötsligt fick syn på den. Det hade började komma nya skott bland allt det vissna, så jag tog upp den och klippte ner den rejält. Någon precisionsklippning blev det inte precis, men det får duga.
Sen gav jag den en rejäl skvätt vatten, vilket den inte har fått en enda gång på hela vintern, och nu står den i ljuset på bordet i gröna rummet. Omplantering får jag vänta med, för planteringsjorden står nere i växthuset och är helt djupfryst. Jag är dock inte säker på att den ens behöver ny jord. Plantan är från förra året, och krukan är redan stor, så det klarar sig nog som det är.
Jag tycker ju det där med vinterförvaring är himla tråkigt, men nu får jag ändå erkänna att jag är glad att jag inte slängde ut den. Pelargoner blir ju dessutom oftast kraftigare och finare med åren. Jag håller tummarna för att det gäller även den här.
