19 timmar i Helsingborg

Imorse vaknade jag i Helsingborg. Maken hade nämligen ärende med övernattning hit, och lite spontant passade jag på att hänga med för att få en liten minisemester på egen hand. En sisådär 19 timmar lång sådan. Alldeles lagom egentligen. Maken tog tåget på morgonen igår, och jag kom efter med bil direkt från jobbet. Vi checkade in på Hotell Mollberg, ett ståtligt gammalt hotell mitt i stan. Tidigare har vi bott ett par gånger på de två grannhotellen, men det här visade sig vara minst lika bra, om inte bättre. 


"Ni har blivit uppgraderade till en juniorsvit", sa tjejen i receptionen när vi checkade in. Bara så där. "Plötsligt händer det", som de säger på TV-reklamen. Badrum, ett extra toalettrum, sovrum, soffhörna och snurrbar TV. Inte så pjåkigt. Ibland är det trevligt med lite extra flyt i livet. 


Maken hade fullt program och försvann iväg igen på sitt håll under eftermiddagen och kvällen. Själv började jag med en liten shoppingrunda på stan och hittade mina drömmars väska i grönt skinn från House of Sajaco. Jag bara kunde inte låta den hänga kvar. Står det inte Fröken Grön på den, så säg?


När affärerna stängde och mörkret föll, lockades jag av ett blått sken från de gamla fontänvalven halvägs upp för terasstrappan upp mot Kärnan. Vad var nu detta?


Ett svanpar med ungar som simmade omkring i det forsande vattnet av ljusslingor i blåaste blått. Så läckert! Nästan lite Disney on Ice-känsla.


Från trapporna har man fin utsikt ner över torget. Det stora vita huset är Hotell Mollberg, så sen var det inte särskilt långt att gå hem. Till vänster skymtar The Vault, där vi bodde när jag fyllde 50, och till höger ligger Grand Hotel, där vi bodde i somras. Helsingborg är verkligen en stad man vill återvända till, och för oss är det ju faktiskt inte så jättelångt att köra hit. 


När jag kom tillbaka tog jag de storslagna trapporna upp för att kunna njuta av den vackra arkitekturen. Nog är det något speciellt med gamla hotellbyggnader ändå. Romantiskt, på något vis. 


På andra våningen var fönstren extra storslagna. 


Jag dumpade mina shoppingkassar och gick sedan tillbaka ner till en av hotellets två restauranger: Paolo's, som visade vara ett riktigt trevligt ställe med både gemytlig stämning och god prisvärd mat. Det blev tryffelpasta och ett glas riktigt gott rödvin till middag, och det var minsann inte så dumt. En fördel med att bli äldre är att man inte har några som helst problem med att gå på restaurang ensam på kvällen. Det var riktigt mysigt att sitta här och bara titta på folk. 


Jag blev så proppmätt att jag fick ta hissen upp till rummet. Där tog jag en lång dusch (man får passa på när varmvattnet är gratis, hihi!), lade en ansiktsmask och låg i sängen i frottémorgonrock och tofflor och slötittade på "Antikrundan". Sämre kan man ha det en torsdagkväll i februari. Maken blev inte så värst sen han heller, och vid 22:30 sov vi redan som två stockar.


Hotellfrukosten serverades på hotellets andra restaurang, som bär samma namn som hotellet. Verkligen läckra lokaler. Och ett hotell som har pannkakor och lönnsirap på frukostbuffén får alltid en extra stjärna av mig. (Våfflor går också bra.) Efteråt tar jag alltid med mig en kopp kaffe upp på rummet.


På förmiddagen idag körde vi sedan hemåt i snöglopp och snömodd om vartannat. Hem kom vi i allafall, och tänk, nu har vi hela helgen kvar. Lovely!

Subscribe to receive free email updates: