Lägesrapport.

 

En lägesrapport.

På onsdagen var det dags för läkaren igen. 

På tisdagskvällen fick jag nya starka reaktioner i kroppen, trots att jag åt den stora dosen antihistamin för att lugna och återställa kroppen som var avsatt i fem dagar och sedan nedtrappning fem dagar,...och det var så klart inte i den riktningen det skulle gå efter flera dagar med så stor dos tablettter...att det skulle börja bränna, sticka och domna av i kroppen igen...

Fel. Fel. Fel.


Så på onsdagen, dagen jag fyllde 50, och även dagen jag valt att vara i butiken och jobba och göra begravningar eftersom jag hela tiden, och den vetskapen hade jag haft i veckor, varit alldeles för sjuk och därmed fått säga; vi kan inte göra något då.

Och, det ENDA jag önskar mig är ändå att bli frisk nu.

Det vore verkligen en mardröm att vara borta och vara sjuk.

Min kropp har reagerat akut och olika från dag till dag och som sjuk, som med feber som bränner som eld i kroppen och över olika stråk i kroppen extra starkt, så har man ingen längtan att hitta på något...man vill bara få känna sig som vanligt, inte få vad som känns som förlamnings symptom, inte ha en  kropp som känns som infekterad av något som brinner och får fötter, händer, ansikte, armar att sticka, vara varma, domna av...totalt ta över...

Nej, man önskar inget mer än att bli frisk.

Att få hjälp.

Att vara hemma och ha nära till det man behöver.

Läkarvård.


Men vad är min prognos nu då...

Ja, på infektionskliniken på sjukhuset säger de att det KAN vara restborrelia nu.

Alltså rester av sjukdomen som sitter kvar i kroppen och ger dessa symtom och sjukdomsbild.

Men, det kan vara också vara något annat. Det vet vi inte ännu och det får tiden utvisa.


Därför är det för mig just nu;

EN DAG I TAGET.

En dag i taget.

En dag i taget.


Jag är färdigbehandlad för borrelia och det finns inget mer att göra för det.

Sen kan man ju inte ännu säga om det kan vara något annat också som gör att kroppen inte blir frisk nu och återgår till det vanliga.

Så därför måste jag fortsätta utredas. 

Fler prover har tagits,

Och röntgen blir nästa.

Först av nacken. 

Sedan av huvudet.


Om jag fortsätter vara sjuk...


Så.

Jag tar en dag i taget.

För det är allt jag kan.

Och den tacksamheten jag känner när jag har stunder då jag känner mig som vanligt är så stor.

Då känner jag sån energi och lycka.

Och sen sveps man bort av hopplöshet och ovisshet igen när kroppen börjar brinna och jag bara känner mig så sjuk.

Som att den konstigaste infektionen invaderat min kropp och tagit över...

Utan att jag anade vad som hände...

Och det har verkligen fått mig att omvärdera saker det känner jag...

Jag känner en annan tacksamhet och jag känner en annan definition på vad som är viktigt och vad jag vill förändra och uppskatta och inte ta för givet.

Livet är så märkligt.

Lyckligt. Hopplöst.

Normalt. Overkligt.

Som vanligt. Som nytt.

Den gamla kroppen. Den nya kroppen.

Den friska. Den sjuka.


Den är jag och allt däremellan och lite till just nu.


En dag i taget.

En dag i taget.


Kanske är jag frisk imorgon.

Kanske är jag frisk efter veckor...


En dag i taget...

Om imorgon vet vi inget...


Idag tog jag fram dessa fina rostiga påskliljor i butiken.

Sötaste dekorationen till dina krukor och vårblomster.

Solen har lyst och våren anas...


Hoppas du har en fin helg.


Kram M

💖

Subscribe to receive free email updates: