På min externa hårddisk har jag tusentals digitala foton så långt bakåt i tid som till 2008. Där finns mängder av roliga bilder, som jag nästan aldrig tittar på. Annat var det på 1980- och 90-talet, då jag var världsmästare på att göra roliga fotoalbum med collage och skojiga bildtexter. Fast då tog man ju inte så många bilder, eftersom man bara fick in 24 eller 36 bilder per rulle. Dessutom var det dyrt att framkalla, så man valde sina fototillfällen med omsorg. I början av den digitala kamera-eran fortsatte jag att framkalla bilder som papperskopior och stoppade in dem i album. På 2000-talet hade jag till och med en period då jag höll på med scrapbooking, och då kunde jag lägga ner timmar på att skapa en läckert designad albumsida för en enda bild. Idag fotar man ju helt obegränsat varje dag, med både kamera och mobiltelefon. Det blir mängder med bilder, som ofta faller i glömska lika snabbt som det tog en att ta dem. Vad kommer att hända med alla dessa bilder i framtiden? Ibland undrar jag om de ens kommer att finnas kvar till eftervärlden, på samma sätt som gamla fotoalbum ändå gör. Jag tror inte det.
Foto förr och nu
I söndags fick jag ett mail från iCloud, som meddelade att mitt lagringsutrymme började bli fullt. Vid närmare eftertanke insåg jag anledningen: Jag hade nämligen inte raderat en enda bild i datorns fotobibliotek sedan i mitten av 2020. Dags att spara över till min externa hårddisk, alltså. Det borde jag onekligen göra oftare, för nu tog det sin modiga tid att exportera månad för månad och sortera alla bilder i namngivna mappar. Puh! Men nu är det gjort, och jag har plötsligt frigjort en faslig massa utrymme på datorn, som jag kan fylla med nya bilder. Kanske jag ändå ska ta mig tid någon dag och titta igenom bilderna på den där hårddisken...