När den den storartade premiären i trädgården har lagt sig. Ja, den med pionernas stora rosa och fluffiga bollar, som nästan tävlar mot varandra i skönhet, ackompanjerade av yviga daggkåpor och rakryggade stäppsalvior. När de är nedklippta blir det som en grön och nästan lite tråkig mellanakt. Eller skall vi kalla det green room. Till och med rosorna tar en paus.
Men då träder nästa primadonna in. Det blir åter stora fluffiga bollar i trädgården. Vita. Och hon sjunger solo. I alla fall i min lilla trädgård.
Den har aldrig varit lika fin som i år! Annabelle, vidjehortensian. Varsågod, scenen är din!