Usch, vilken ledsam morgon att vakna till. Nyheterna från Ukraina som har pumpats ut under dagen går nästan inte att ta in. Jag trodde faktiskt aldrig jag skulle få uppleva den dagen då ett europeiskt land anföll ett grannland. Jag trodde vi hade kommit längre än så. Att vi hade lärt av vår historia. Jag hade fel...
Vår lilla by har en nära anknytning till Ukraina på det sättet att det har anordnats sommarläger här för ukrainska barn sedan 1995. I folkmun kallas de "Tjernobylbarnen", och deras lägervistelse finansieras till stor del via intäkterna från en av de secondhandbutiker maken och jag besöker regelbundet. Hela projektet drivs av en ideell förening som heter TUFF, som även håller i ett hjälpprojekt för gatubarn i Kiev. Där ser man till att mellan 30-50 barn får en måltid om dagen och sina kläder tvättade, och att de har tillgång till stödundervisning, tandvård och läkarvård. Hur föreningen kommer att arbeta vidare under de rådande omständigheterna vet jag inte än, men följ gärna deras arbete HÄR.
.jpg)
