I torsdags kom en vägglist med en extra centimeters "klack" nertill äntligen på plats bakom spisen, och bänkskivan till vänster fick lite ny bets på den avsågade kanten. Förvisso inga stora grejer, men små detaljer som gjorde väldigt mycket för slutfinishen. Och nu kan det inte trilla ner mat bakom spisen när vi rör i grytorna framöver. (Jag rör så våldsamt, hehe!)
Vi bad också snickeriet att göra en längre golvsockel till höger om spisen, för där glipade det lite för mycket, vilket såg konstigt och osymmetriskt ut. Nu går listen hela vägen fram till spisen. Fint som snus!
Om man inte vet om det, så tänker man faktiskt inte på att det saknas en millimeter på skåpet till vänster. Tänk, vilken evinnerlig tur att det gick att lösa vårt spisdrama på det sättet. Och tänk vilken himla tur att skåpen är byggda i riktigt trä, för med laminatskivor hade det ju inte gått att fräsa bort något alls. Då hade vi nog fått köpa en helt annan spis, och det hade ju verkligen varit ledsamt. Jag är så betuttad i den där spisen!
Ikväll brinner höstens första värmeljus i lyktan i köksfönstret. Den ställde jag dit redan i februari medan renoveringen pågick som värst, för att hjälpa mig att visualisera hur mysigt det skulle bli när allt var klart. Och nu är det det, och det är precis just så mysigt som jag fantiserade om att det skulle vara. Till och med ÄNNU mysigare.
Är vi i mål med köksrenoveringen nu då? Nja, det saknas faktiskt lite mjukfog på ett par ställen, innan vi kan säga att allt är klart. Och så ska jag måla på lite grann på dörrposten bakom köksdörren, för där såg jag att det fortfarande var träbrunt när jag hade dörren stängd en stund idag. Men sen är vi baske mig klara. Förhoppningsvis är det här både det första och sista köket vi renoverar.