Nu har våra gäster åkt hem, och huset är åter tomt. Sista dagarna var till och med ungdomarna trötta på värmen, vi orkade knappt åka någonstans, och det var ju faktiskt skönast hemma i skuggan, för lille 1-åringen. Verkligen skönt med en skuggig trädgård i år! Här kunde han tulta omkring, plocka lite vinbär, gnaga på nedfallna äpplen, och plocka stenar och grus är ju alltid roligt när man är 1 år, dem kan man ju sen lägga i en av vattenkannorna... Det enda som vi fick passa upp på var ju altantrappan och trappan till badtunnan, tänk att trappor är så himla spännande för små barn!
Trädgården har verkligen fallerat på dessa två veckor de var här. Den var skapligt grön och fin när de kom, men med bevattningsförbudet gick det snabbt utför...
Bild från när det ännu var grönt tidigare i somras.
Bild tagen idag, den 27 juli. Ser mer ut som en septemberbild med alla torra löv som har ramlat ner...
Jag vattnar så gott det går, men det är svårt att hinna runt alla rabatter med kanna. Jag punktmarkerar de växter som är mest törstiga, de andra får helt enkelt klara sig.
En Perovskia har letat sig upp i stolen som agerar pionstöd.
Min Begonia Dragon Wing börjar ta sig.
Badtunnan ja, den är skön att ha nu, med svalkande (?) 30 gradigt vatten. Tja, är det 32 grader i skuggan så är det ju i alla fall svalare i vattnet...
Nån mer än jag som är trött på värmen nu? Antar det... Svårt att sova, svetten rinner hela tiden och orken tryter på det mesta just nu. Det känns som att varje dag bara är en enda väntan tills det blir kväll och lite svalare, typ så där vid 21-tiden, DÅ är det ljuvligt skönt att sitta ute på altanen. Tills man skall gå och lägga sig, då är det jobbigt igen. Och så fortsätter det så, dag efter dag... Med vänlig hälsning en gnällig klimakteriekärring... som är svettig ändå menar jag, utan att det skall behöva vara 30 grader ute... 😆
