Jag har just kommit in från en kvällsrunda i trädgården. Det är ljuvligt när dagen svalnar och trädgården liksom andas ut. Och jag med för den delen. Det har verkligen varit en varm dag, och jag har varit inomhus större delen av den. Det är kvällar som den här man kommer att leva på minnet av sen, när det är vinter och mörkt. Det här är ändå sååå värt att längta efter. Jag tänker att det där lyckoruset jag känner när jag går där med vattenkannan i sommarkvällen förmodligen inte skulle infinna sig på samma sätt, om det inte vore för just kontrasten mellan årstiderna.
Mindre längtansvärt är ju det där med fästingar. Jag plockade en på vaden i förra veckan, och ikväll fick jag be maken om assistans för att få bort en som hade borrat fast sig där nacken möter ryggen. Usch och fy... Jag borde verkligen ta tag i det där med vaccination mot TBE. Man vill ju verkligen inte behöva vara efterklok.
