Det myckna regnandet resulterar iallafall i en välmående och lummig trädgård. Planteringen i slänten ner mot bastustugan har genomlidit en hel del långtidstorka under sina första år, men nu börjar det mesta växa till sig riktigt bra. Den lilla purpurapeln till höger i bild här nedanför planterade jag förra sommaren. Den är fortfarande ganska spinkig, men ser iallafall ut att ha klarat vintern fint. Vi ska ta ner en av de större självsådda lönnarna till höger utanför bild, så att apeln får mer svängrum och mer open air ovanför sig. Överlag skulle jag behöva kratta och rensa upp lite grann i hela slänten, för det har jag inte gjort än i år.
Mina två ryska korneller av sorten 'Ivory Halo' lyser verkligen upp med sina variegerade (brokiga) blad. Dem planterade jag sommaren 2020, så de är mer eller mindre helt etablerade nu och klarar sig på egen hand. De lågväxande buskarna i framkant är praktspirea 'Little Princess'. Det kan nog vara världens mest tacksamma kantväxt, faktiskt. Den är otroligt tålig och otroligt hanterbar.
Om det är någon växt som trivs extra bra hos oss, så är det murgröna. Jag har planterat in det på mängder av ställen här hemma, för bättre marktäckare får man ändå leta efter. När den väl har etablerat sig tränger den till och med undan kirskålen. Jag klipper rankorna ganska hårt när det behövs, och det leder till att det blir ännu tätare och finare "mattor". Vissa år blir löven tråkigt brända om vårsolen är för stark, men det är bara att kratta bort dem och klippa rejält, så kommer rankorna alltid igen. Skötseln resten av året är lika med noll.
En nackdel med det myckna regnandet är att mördarsniglarna kryper fram ur sina gömmor. Tidigare i år har jag nästan inte sett några, men nu är de plötsligt här. Jag ska ta mig en liten kvällsrunda och "prata förstånd" med dem...
