Nere i köksträdgården växer det mahonia på två ställen. Det är inget jag själv har planterat, men jag uppskattar att den finns där. De taggiga läderartade bladen ser ut lite grann som järnek, men medan den sistnämnda har bär som drar åt rött-orange-gult, så får mahonian blåa bär. Man kan visst göra sylt och gelé av dem, men det har jag aldrig provat. Stora delar av året är buskarna ganska oansenliga, men just nu blommar de i gulaste gult. Riktigt vackert.
Vackert gula är också gullvivorna, som står i rundeln framför köksträdgården. De är gräsmattefynd som jag har flyttat dit. Igår hittade jag en ny liten viva på södersidan, som också ska få flytta hit. När jag ser dem tänker jag alltid på min barndoms favoritbokmärken, som var ett gäng blomsterflickor av olika sort. Jag vill minnas att den med gul klänning var en gullviva. Undrar just var hon är nu? På mina föräldrars vind, kanske? Om det inte var hon som blev söndertuggad av vår hund... Min barndoms enda traumatiska upplevelse, med undantag för den kvällen då min prylhylla åkte i golvet med ett brak med alla mina glas- och porslinsfigurer.
Det var faktiskt en minusgrad när vi vaknade imorse, men det kändes ändå inte riktigt som att det hade hunnit frysa på så värst mycket. Det var nog mest trädgårdsägaren som frös och fick ha rumpvärmen på i bilen...
