På Solhäll är det lite snuvigt och hostigt för tillfället. Både maken och jag känner oss smått risiga och gissar att det beror på en kombination av pollenallergi och förkylning. Det känns nästan lite rörande att ens mindset numera är inställd på att man faktiskt har en vanlig hederlig förkylning och inte Covid-19. Det är ju onekligen några år sedan man vågade tänka så. Törs man hoppas på att livet äntligen har återgått till något slags normaltillstånd? Om det någonsin gör det igen... För nog känns det fortfarande som att det finns ett tydligt före och efter corona.
Ikväll tittar jag på "Trädgårdstider" och äter mintglass (jag intalar mig att det är himla bra för halsen, hihi!), men Eurovision-deltävlingen får nog stryka på foten till förmån för tidig sänggång. Loreen klarar sig säkert alldeles utmärkt utan att jag tittar. Kanske till och med ännu bättre.
