Känslan från sommaren 2018 börjar komma krypande redan. Det var ju sommaren då det var torrare än torrt, då vi inte såg till en droppe regn på tre månader. Huuu... Riktigt så eländigt är det väl inte direkt än, men nog är det bra dammigt i backen. Väderprognosen visar tyvärr inte på någon lättnad. Det enda regnet vi ser till är blåregnet som blommar på ladan. Förvisso är det trevligt, men någon nytta gör det ju inte direkt.
Varför det heter blåregn kan man ju undra när man ser blommorna, som drar betydligt mer åt det lila hållet. Vad det är för sort har jag tyvärr glömt, men jag kan meddela att den tog tid på sig innan den behagade blomma första gången. Sisådär ett decennium, faktiskt.
Fast å andra sidan är växtplatsen kanske inte den ultimata, där borta på vänsterhörnet av ladan. Sol lär ju vara bra, men jordmånen är inget att skryta hem om. Och även här har murgrönan tagit över lite för mycket, så det stackars blåregnet blir lite undanträngt.
Fast jag fjäskar inte för någon planta. I min trädgård råder survival-of-the-fittest-principen. Blåregnet börjar ju faktiskt ta för sig på gamla dar, så det har kanske fattat galoppen.
