Årets dörrkransar blev som sagt en halvfabrikatvariant. Jag köpte två färdigklädda stommar, en med silvergranris och en med granris/lingonris/tuja, som jag sedan dekorerade själv enligt man-tager-vad-man-haver-principen. Med limpistol var det gjort i ett nafs.
Den ena kransen hängde jag upp på dubbeldörrarna på utsidan av glasverandan. Där satt till och med spiken kvar från förra julen, så det enda som tog tid var att ta sig fram till verandatrappan i snön. Att öppna dörrarna inifrån var inte att tänka på, haha!
Den här kransen höll jag väldigt enkel med bara små gyllenröda "miniäpplen" som jag köpte nere på byns finaste lilla blomsteraffär. Jag tycker de är så fina i all sin enkelhet, och det kändes inte som att de behövde konkurrens av något annat.
Den andra kransen hamnade på dörren till bastustugan. Där var jag inte lika modest i mitt urval, utan klistrade fast lite av varje, eftersom jag inte riktigt kunde bestämma mig. Det blev rätt okej, det med.
Köpekransar och limpistol, alltså. Från och med nu kan jag säga att jag med stor sannolikhet aldrig kommer att göra kransar på något annat sätt.
