Imponerande nog lyckades vi få in parasollet på vinterförvaring innan november månad hann börja. Det händer minsann inte varje år. Däremot ligger presenningen som ska täcka bord och bänkar på uteplatsen inte på plats där den ska än. Fast för en gångs skull vet jag var den är, för den ligger bakom bastustugan. Hur den hamnade där förtäljer dock inte historien, för det har jag inget minne av. Tant börjar bli mossig...
Dricker ni havremjölk? Själv hade jag inte ens smakat det tidigare, men tänkte att jag skulle kolla what all the fuss is about och köpte hem en liter för att testa det i kaffet. Nu kan jag nästan inte tänka mig att återgå till vanlig mjölk. Så himla gott!
På det lilla bordet i hallen står buketten jag köpte förrförra veckan. Tisteln och klematisen har vissnat nu, och krysantemumen sjunger verkligen på sista versen, men på något sätt är det vackert ändå. Jag låtsas att det är eterneller och låter den stå fram till helgen, hihi!
Nu har tiden på året infunnit sig då man åker till jobbet i mörker och kommer hem i mörker. En tradig fotoperiod, med andra ord. Det är därför det blir sådana här inlägg, helt utan röd tråd. Jag tog några trädgårdsbilder i helgen, men de är ju inte så inspirerande precis. Men man tager vad man haver.
Se där, en knippe rosépeppar på ett dörrhandtag. Jag älskar för övrigt låskistorna på våra dörrar.
Ja, så här kan ett blogginlägg bli en helt vanlig tisdag i november. Helt utan substans, hihi! Men ibland får det bli så.
