Funderar mycket över allt som skrivs just nu.
Över allt som pågår...
Jag vet inte varför jag gör det men jag kan väl säga att jag blir så trött...
Det är mest den känslan jag får.😉
Att jag blir trött...😏
Trött på att man ska skryta om sig själv och tala om sin egen förträfflighet...
Varför ska man göra det?
Är det för att ingen annan talar om för en att man är duktig och bra och lyckad så måste man skriva det... Gång på gång och "föreläsa" för andra om hur man ska vara och vad man ska ha och vad som är bäst...
Ödmjukhet är väl inte det som sociala medier direkt översvämmas av...
Och de som är ödmjuka...
Det är fint det.
Det är fantastiskt.
Jag menar seriöst...
Varför tex skriva hur mycket man omsätter och hur mycket man kämpar och hur mycket man är värd något...
Vi kämpar väl alla?!
Eller?
Vi är väl alla värda?
Ingen mer än någon annan...
Önskar man kunde stänga av alla flöden ibland men det är en del av och ingår i mitt jobb så det är oundvikligt att inte också se och mötas av detta när man öppnar skärmen...
Det jag vill få fram med dessa ord är i alla fall detta;
Jag tycker det är fint med de som är fina.
Mjuka.
Ödmjuka.
Kanske är jag extra känslig just nu...
Men egentligen är det åsikter jag står för hela tiden.
Jag vill absolut inte berätta om allt i mitt liv.
Jag har heller inget behov av att skryta om "hur bra det går"eller "hur duktig jag är" eller hur mycket man måste tacka nej till osv.
Mer ödmjukhet vore fint helt enkelt känner jag...
Lite härliga nyheter från butik och webshop.
Tack för ni läser och följer.
Kram Mariette
