Jag började dagen med en lång sovmorgon. Inte för att jag sover så himla länge egentligen, men det är så himla gott att bara ligga och tryna under täcket, när man vet att man inte har några tider att passa. Om det inte vore för att jag hörde att kaffebryggaren (som går på tajmer) stängde av sig ute i köket, så hade jag nog legat kvar än.
Sen drulade jag runt i pyjamas hela förmiddagen och bara småpysslade. Jag hade egentligen tänkt att köpa mig en ny blombukett till påsk, men det var ganska mycket i den gamla buketten som fortfarande var fint, så jag bestämde mig för att vänta några dagar till. Jag stack ner några körsbärskvistar, som jag klippte av från ett av våra träd häromdagen. Traditionen säger ju att man absolut inte ska beskära körsbär på våren, men nyare rön säger att det faktiskt går alldeles utmärkt. Sen vill jag nog inte riktigt påstå att det var någon riktig beskärning jag gjorde heller. Jag kortade bara ner en gren som hade dragit iväg och trott att det var toppskott.
Efter lunch körde maken och jag till Osby för att byta till sommardäck på bilen. Vi lämnade in den på verkstad, och medan vi väntade tog vi en kopp kaffe på Affari Outlet. Där passade jag naturligtvis på att kika runt lite grann. Dessa kloka ord hittade jag på en vägg i källaren. Extra fint i dessa dagar, på något sätt.
Jag älskar det opretentiösa i påsken; att det inte finns några måsten och att det får lov att vara lite kitschigt, färgglatt och barnsligt. Det är ju ändå skärtorsdag idag, så en påskkärring vill man ju faktiskt ha. Igår kväll rotade jag fram min gamla bobble head-häxa från 70-talet. Hon är verkligen inte det mest smakfulla man har sett, men himla charmig och bärare av så mycket barndomsnostalgi.
På grund av allergi brukar vi inte sätta påskriset i vatten, så det går ju utmärkt att spara det och återanvända samma år från år. (Fast lite torra kvistar blir det ju onekligen, hehe!) Fjädrarna är vita och sobra, men den knallgula emaljkannan och de små hängande plastkycklingarna från loppis förstärker det där kitschiga, färgglada och barnsliga.
Av uppenbara skäl är flygresan till Blåkulla inställd i år. Man gör bäst i att hålla sig hemma, helt enkelt. Inte mig emot. Imorgon kör jag nog en favorit i repris på den där sovmorgonen och förmiddagen i pyjamas.
