Som över en natt blommar nu vårt lutande gamla päronträd. En kaskad av vita små blomklasar hänger ner från de mossiga grenarna, och det är verkligen en makalöst vacker syn. Hade naturen haft en pausknapp, så hade jag nog tryckt på den nu.
Det är liksom ett vartannat-år-träd vi har. Förra året var det inte mycket till blomning, och några päron att tala om blev det inte precis heller. Fast frukten sörjde jag inte direkt, för den är inte speciellt god ändå.
Annars är det bästa av allt idag att vår lilla stuga har fått både tak, fönster och dörrkarm. Det blir så bra! Jag är nästan lite förälskad och vill flytta in där på riktigt när det är klart, hihi!
Mindre förälskad är jag i hur vår gräsmatta ser ut just nu. Eller bristen på gräsmatta, kanske jag ska säga... Så nytt gräs eller lägga grus på delar av ytan istället? Det är frågan. När bygget väl är över får vi väl ta tag i det där på riktigt, eller ta in någon som kan göra det åt oss. Fast där gräsmattan växer (utanför bild), där växer den minsann rejält. Gräsklippning får nog sättas upp på agendan till imorgon kväll, om vädret tillåter.
Nu ska jag tassa ut en sväng och stänga i växthuset. Jag älskar den där morgon- och kvällsrutinen! Som meditation, om än bara för en stund.
