Min gubbe fyndar också fiffiga saker på loppis. I söndags låg det helt plötsligt ett litet blomsterbord i 50-talsmodell i bagageluckan, och på valborgsmässoafton kom vi på att vi skulle prova det under fönstret i gröna rummet. Det blev faktiskt inte så dumt. (Och säkerligen betydligt mer politiskt korrekt än vår lille tamburvän som stod där innan, hrmmm...)
Krukor och pryttlar att dekorera med hade vi redan gott om hemma, men med passande (läs: fortfarande levande) krukväxter var det lite sämre ställt. Det där med att vänta är ju som bekant inte min grej när jag väl har fått något i huvudet, så fem minuter innan stängning slängde jag mig i bilen och körde de fjuttiga hundratal meterna ner till byns finaste lilla blomsteraffär, där jag åtgärdade problemet.
Jag gillar ju sådant som är småbladigt och spretigt, så jag kom bland annat hem med en krukväxt som passar in på just den beskrivningen. Vad kan den heta? Är det någon sorts corokia? Vad vet jag. Fin är den iallafall, men kanske lite delikat. Klarar jag av att hålla liv i en sådan, tro? Den som lever får se.
Ja, nu får bordet stå så här ett tag, så jag kan "känna in" om jag tycker om det. Jag grunnar redan på om det är ett alternativ att måla om det, men det kanske är synd? För säkerhets skull färgkompenserar jag genom att ställa en grön pall under.
Så var man tillbaka på jobbet igen, efter en skön långhelg. Lite märkligt att tänka att det redan är torsdag imorgon. Här hemma har det murats stugväggar i dagarna två, men det får jag återkomma till i ett annat inlägg. Stay tuned, helt enkelt!
