Solhäll Flower Show

Idag pausar vi London-bilderna och ägnar oss åt Solhäll Flower Show istället. För jösses vad allt bara hade sagt PANG på de två dygnen jag var borta! Redan på uppfarten möttes jag av klematisen Nelly Moser med blommor stora som dasslock. Jag blir lika paff vartenda år när jag ser de första blommorna. 


Längs hela uppfarten blommar vita bondsyrener, och i min lilla syrénberså vid brunnen på baksidan blommar ädla Mme Lemoine. Den sistnämnda doftar helt makalöst gott! Man vill bara sitta där i stolen och sniffa mest hela tiden.


Rosa löjtnantshjärtan har slagit ut i snäckdammsrabatten, och prydnadsgräset som såg så dött ut bara för någon vecka sedan har tagit rejäl fart.


Nävor av alla de slag har också börjat blomma lite överallt. Jag älskar nävor! De är ju så tacksamma, och så himla vackra! Här är undersköna och blomstervilliga Rozanne.


I rabatten på framsidan ser det lite tråkigt ut med alla gulvissnande tulpanblad, men vem ser väl det när den chockceriserosa pionen blommar för fullt. Honungsrosens blomning dröjer nog aningens lite längre, och till vänster om den växer en "överraskningsros" som jag köpte som pytteliten planta på loppis för några år sedan och som äntligen har tagit fart. Det ska bli kul att se vad det blir för blommor på den, för jag har verkligen ingen aning om vad det är.


Frösådda aklejor i alla möjliga färger ploppar upp här och där, och jag låter dem hållas. Den här rosa varianten undrar jag dock om jag inte har köpt på höstrean, för den ser lite snofsigare ut än de andra. Hur som helst hade jag helt glömt bort att den fanns där.


Och vem behöver åka till Chelsea för att skåda vackra lönnar och ståtliga lupiner, när man har det hemma i sin egen trädgård? Min egenhändigt formklippta lönn (som egentligen är många frösådda lönnstammar sammanfogade till en i kronan) håller formen än så länge.


Hmmm, man kanske skulle skaffa sig lite fler lupiner iallafall? Fast de frösår sig väldans bra och blir faktiskt fler och fler av sig själva för varje år som går. Men några andra färger skulle man ju kunna ha. Jag fick dock lära mig i helgen att alla lupiner blir lila med åren. Är det verkligen så?


Och se där! Den 30 maj kom adventsbelysningen ner från snöbollsbusken! Bättre sent än aldrig, får man väl ändå säga, haha! Det gick ganska bra att ta ner nätet utan att riva ner alla blad och blommor, men några casualties blev det ju ändå.


Vi har två rejäla snöbollsbuskar på tomten, och jag ÄLSKAR dem verkligen! Synd bara att de blommar så försvinnande kort period. Bäst att njuta medan det varar. (Och där i bakgrunden skymtar den fula luftpumpen som jag har pratat om att dölja med något finsnickrat "elementskydd" i snart 7 år nu...)


"Borta bra men hemma bäst" må vara en gammal klyscha, men ack så sant det är ändå! Och imorgon är jag ledig och får skrota runt hela dagen. Så gott!

Subscribe to receive free email updates: