Några har faktiskt redan börjat slå ut, Do Tell är alltid tidigast hos mig.
Annars är det mycket lila just nu. Kantnepeta.
Alliumen håller ännu ut, men är nog snart på sista versen. Men då kommer stäppsalvian där under.
Mer blommor i lila färg.
Tur jag har den här stengången att fota. Gräsmattan är bara sorglig och det är bara början av juni... Det har varit en sån himla torr vår, så man kan bli ledsen för mindre.
Här får ni stengången från andra hållet med. Silverpäronet har i alla fall blad i år, även om det inte riktigt är som det brukar, det var inga blommor på det i år heller.
Men. Igår när jag kom hem från jobbet blev jag förvånad och glad. 10 mm i vattenmätaren! Rekord i år, det har väl sammanlagt kommit 4 mm under våren. Det måste ha kommit en skur under dagen, som jag inte märkt av i andra änden av stan.
Inte bara jag, även trädgården kändes liksom gladare, av det ändå rätt så lilla tillskottet. Det var nästan så man kunde höra hur den drog en suck av lättnad... Som att den äntligen hade fått dricka sig otörstig... Allt frömjöl som hade varit på bladen hade också spolats bort. Så skönt och fräscht. Mer av den varan tack!