Peppar, peppar, men min lilla hibiskus lever och har hälsan. Den införskaffades förra hösten, och bara det faktum att den överlevde vintern kändes som en seger. Sedan dess har den bjudit mig på regelbunden blomning med stora vackra rosa blommor. Förvisso har varje enskild blomma väldigt kort livslängd, men det kommer nya hela tiden. Jag vet att man kan ha dem utomhus över sommaren, men min får leva sitt liv som krukväxt inomhus. "Rosen från Kina" kallades den va Carl von Linné, och det är ju inte en helt långsökt liknelse.
Krukan den stod i började bli lite för liten, så ikväll har jag planterat om den med ny jord och i en större kruka. Hibiskus är allmänt känd för att vara kinkig när det gäller förändring, och den gillar egentligen inte att bli flyttad på så mycket. Jag hoppas att den trots allt förlikar sig med omplanteringen. Det lär jag ju bli varse vad det lider. Kanske har alla knoppar och blad trillat av när jag vaknar imorgon.
Den gröna krukan är för övrigt ett gammalt auktionsfynd från 2019. Det är en Nittsjö-kruka med både nagg och lagad spricka, men den är vacker i all sin skruttighet. Jag ropade in den med ett udda eklövsfat från Gustavsberg, men det har hamnat i tallrikshyllan istället. Ett fat behövs dock, för krukan har hål i botten. Jag ska nog gå och rota fram något annat ur mina gömmor. Gröna fat är ju inte precis en bristvara i det här hushållet, hihi!