Vi har en självsådd hagtornsbuske, som har stuckit iväg på höjden och blivit ett träd. Dess grenar växer ihop med kronan på ett av mirabellträden längst ner i trädgården. Tidigare tänkte vi att vi nog borde ta ner hagtornen, men med åren blir jag mer och mer säker på att vi absolut inte ska göra det. Jag älskar det där trädet. Tidigt på våren är grenarna översållade med vita små blommor, och nu på sensommaren är grenarna fulla av ljuvliga röda bär.
Jag googlar och läser att hagtorn inte bara älskas av mig, utan av både småfåglar, fjärilar och andra insekter. Flera hundra arter lär vara mer eller mindre beroende av hagtorn, och på det sättet blir det världens bästa matstation för småfåglarna. Ju äldre trädet blir, desto bättre blir det för andra arter, och hagtorn kan tydligen uppnå en ålder av flera hundra år. Det gör onekligen beslutet om att låta trädet bli kvar ännu lättare, för biologisk mångfald vill man ju absolut gynna.