Bokmässan var som vanligt en trevlig upplevelse. Förvisso intensiv och utmattande för alla sinnen, men inspirerande och intressant. Kulturkändisar, politiker och sportprofiler fanns det gott om att spana in, och en och annan astronaut också för den delen. (Minst två, iallafall.) De på bilden här nedanför hade jag gärna träffat, men de hade tyvärr inte möjlighet att komma. Men jag tror att de nog var där i anden, iallafall.
Finast monter hade som vanligt Novellix, där det var lite som att gå in i en godisbutik: Man vill ha minst en av varje. Jag kan faktiskt inte tänka mig en bättre gåbortspresent än de där boxarna, som alla består av fyra små novellböcker på ett och samma tema. Vad sägs om att ta med "Paris, New York, London, Tokyo" till den reseintresserade? Eller "Swedish Classics" och "Swedish Crime" när man besöker eller får besök från utlandet? Eller "Vänskap" när ens kompisar fyller år? Eller "Låt det växa" till en trädgårdsnörd? Eller "Nobel-noveller" och "Julnoveller" till glöggbjudningarna i december? Variationen är oändlig. Vilken lysande affärsidé. Hade jag varit investerare i "Draknästet" och fått det här konceptet pitchat för mig, så hade jag slagit till direkt.
Fin display var det också i Ballograf-montern. Är man galen i pennor som jag, står man här länge och väl och dreglar. En av varje här också, tack. Fast igår kom jag bara hem med gratispennor. Det där är ju lite av en sport på bokmässan. Kollegorna och jag kör alltid på devisen "Flest pennor vid hemresa vinner." Jag vann dock inte i år. Det gjorde vår specialpedagog.
Det mest intressanta författarnamnet på plats under gårdagen tycker jag nog var Karin Smirnoff. Hennes Jana Kippo-trilogi har verkligen varit en ny frisk fläkt i svensk litteratur de senaste åren. Nu är hon aktuell med sin andra bok i "Millennium"-serien, där hon har tagit över stafettpinnen efter David Lagercrantz. De böckerna har jag dock inte läst, och jag är faktiskt inte så sugen på det heller. Jag älskade de tre första böckerna av Stieg Larsson, men jag förstår inte riktigt grejen med varför det ska produceras nya böcker med samma rollfigurer efter originalförfattarens död. Är det fråga om någon slags franchise? Skulle vi tycka det var lika okej om Camilla Läckberg (som förvisso är en duktig författare) hyrdes in för att skriva nya böcker om Pippi Långstrump? I think not...
Egentligen behöver man mer än en dag för att hinna med allt på Bokmässan, men efter nästan sju timmar var vi glada över att få hoppa in i vår minibuss och styra kosan söderut igen. Fast jag ser redan fram emot Bokmässan 2025.
