Idag för ett år sedan skrev jag ett inlägg om alla fina dahlior som jag hade i trädgården. Det har jag inte precis i år. Jag var nämligen dum nog att vinterförvara alla knölar i papperskassar ute i ladan, där de ruttnade helt och hållet. Det dummaste av allt är att jag mer eller mindre visste att det skulle bli så, och så gjorde jag det iallafall. Ibland gör jag så korkade saker att jag inte ens kan förklara dem själv.
I våras köpte jag några nya väl valda knölar. Fem olika pompom-dahlior blev det, som jag stoppade ner i rymliga murhinkar i växthuset. Plantorna kom upp fint, men när jag tog ut dem dröjde det inte länge innan sniglarna och tvestjärtarna hade mumsat i sig nästan alla blad på fyra av plantorna. Två är nu bortom all räddning, men två andra kanske det iallafall kan bli något halvvettigt av, om jag har tur. Jag har ställt dem uppe på uteplatsen bredvid den buskstora fuchsian, som är så iögonfallande att man inte tittar på dahliorna överhuvudtaget.
Den femte dahlian går det bättre för. Det är en 'Wine-eyed Jill' som står nere vid bastustugan. Den har mängder av knoppar som håller på att slå ut, så har jag tur kan jag nog bjuda på bilder på dem om ett par dagar. Om inte sniglarna och tvestjärtarna hinner före den här gången också...
