Att fylla 51 var faktiskt bra mycket lättare än att fylla 50. Jag vet, för jag har ägnat hela dagen idag åt det. Fylla 51, alltså. Och då menar jag lättare rent psykologiskt. Nu har jag ju haft ett helt år på mig att förlika mig med den där femman, som kom som en käftsmäll förra året. Det har ju inte varit så himla stor skillnad, faktiskt.
Jag har blivit uppvaktad med både presenter, blommor och godis. På köksbordet står en vacker grön kruka med en rosa cyklamen från mina föräldrar, som var här förra helgen. Av dem fick jag även den vackra gröna skålen från Bordallo Pinheiro, som kommer väl tillpass när jag ska portionera upp 2 kilo (och lite till) Hemmakväll-godis från svärmor. Den roliga termosmuggen kommer från svägerskan i USA. Den har både mitt namn och ett motto som jag nästan skulle kunna ha hittat på själv: "Plays with Dirt". Dirt kan ju betyda både smuts och jord på engelska, och i mitt fall stämmer det ju med båda delarna, hihi!
Av maken fick jag en blomsterprenumeration, vilket har blivit något av en tradition och en fullkomligt lysande sådan. Den går ut på att jag får gå ner till byns finaste lilla blomsteraffär och hämta en bukett varje helg en månad framöver. Bukett nummer ett består av nio olika sorters dahlior. Maffigt! Extra fint att veta att de är närodlade på förträffliga floristfröken F:s gård.
Att vara 50+ är inte så dumt ändå. Same same, but different, eller vad är det man brukar säga? Jag kör på med den där femman åtta år till, nu när jag har blivit så bra på det.
