Och så var det måndag igen. Märkligt ändå hur snabbt en vecka kan gå. För att inte tala om hur snabbt helgerna försvinner. Jag är lite ambivalent till det där med tiden som tickar på så fort. Å ena sidan längtar jag mig ju nästan galen efter att få vinka farväl till ännu en vinter och istället välkomna våren på riktigt. Å andra sidan får jag lite panik över hur dagarna bara försvinner och önskar att tiden kunde gå saktare. Kanske är det där sista rentav lite åldersnoja som börjar göra sig påmind...
Hade jag varit det minsta matematiskt lagd hade jag kunnat fira π-dagen idag. Ja, Pi-dagen alltså. Med amerikansk datering skrivs ju dagens datum 3.14, vilket är de tre första värdesiffrorna av den matematiska konstanten pi. I den engelska delen av världen ska man visst äta paj (= pie/pi uttalas likadant på engelska) idag. Nu är det där med matematik verkligen inte min starka sida, men fatta vilken dröm att få glida in på ett café i New York eller London och yttra följande beställning: "May I have a pi pie, please?" En sann språknörd tackar aldrig nej till en töntig ordvits, hihi!
