 |
| Svavelticka "Laetiporus sulphureus" |
Äntligen råkade jag på den. Som jag suttit och dreglat i svampböckerna ända sedan jag var liten, jag trodde jag aldrig skulle få syn på den. Det finns några riktig exklusiva svampar och det här är en av dem, kanske den mest exklusiva och den växer oftast på gamla ekar.
Det var under en promenad på hemlig ort norr om Stockholm jag mötte svaveltickan för första gången. Det här är inte sant, var det första jag tänkte högt när jag såg den! Så otroligt stor dessutom! Jag hade inte hjärta att ta hela svampen. Vad ska jag med 10 kg svavelticka till? Dessutom växte den i en miljö där jag inte ville förstöra för andra att upptäcka dess vackra skepnad?.
Jag bröt av några av lamellerna och tog med mig dem hem för att testa des rykte om att vara lika fast som kycklingkött. I USA kallas den för skogskyckling och den är betydligt populärare där än här i Sverige. Googlar man på svampen rekommenderar en del att man ska förvälla den innan tillagning och i Svensk svamplitteratur har den inte omtalats särskilt ofta som en matsvamp. Svaveltickan bör plockas när den är ung, när den blir gammal förlorar den sin vackra färg och blir vit, vilket gör det lätt att se skillnad på ung eller gammal svamp.
LÄS MER »