Höstro.

Allt detta vackra som vi har gratis och bara till låns...

Vår fina natur.

Jag kan känna mig lite kluven till hösten.

Faktiskt.

Jag älskar den.

Men den är också lite svår att ta emot.

Den är så förbaskat vacker och sen en lång inledning och väntan på att ljuset ska återvända och allt ska vakna och växa och gro igen....

Jag tänker på CajsaStina Åkerströms text när hon sjunger sin fina låt
Ändlösa dagar;

För att våren kom
och att börja om,
in i det gröna
det vildvuxet sköna
...//

Du som brann dig fri
du som tänjde alla gränser
Du och jag ett Vi
en kamp en strid

Genom nätterna
under stjärnorna

för att hösten kom
med sin sorgesång
För att vi borde
för att vi kunde
bortom lag och norm
in i ögats storm.

...

Så sant som rymden är oändlig ska vi gripa varje chans
till ett liv i gränslös kärlek som om rädslan inte fanns

Genom skuggorna
genom lågorna
genom farorna
de ändlösa dagarna
bortom det rimliga
det fattbart sinnliga
bortom lag och norm in i ögats storm
För att våren kom och att börja om
...//

CajsaStina Åkerström

Årstiderna...

Så vackra och en sån påminnelse om tiden.

Om varje bild hade ett namn, visst skulle man se på den annorlunda då...

Som bilden ovan.

Om regnpölen plötsligt blir en spegel.

Höstro.

Det bortglömda.

Finaste rundan att hämta inspiration och kraft på.

Varje årstid.

Att stanna upp och se...

Lyssna och vara här och nu.

Jag försöker påminna mig.

Med höst hälsningar

💛💛💛💛