Mest nöjd med helheten i hela huset är jag faktiskt nästan i det utrymme vi kallar smatten; den lilla träutbyggnaden på baksidan som är en kombination av farstu och walk-in-skafferi. Stort är det inte, men mysigt! Det är det enda stället på Solhäll där ytskikten (tak och väggar) är renoverade från grunden. Väggarna är för övrigt är de enda i hela huset som har riktig isolering bakom sig, haha!
Ofta samlas allsköns bråte här ute, som trädgårdskläder, träningsgrejer (som inte tillhör den lata bloggerskan...), skor, tidningshögar, gamla äggkartonger och tändpinnar till spisen, samt återvinning som är på väg ut till soptunnorna. Men å andra sidan tar det bara en minut att städa upp här ute, när andan faller på.
Vid den senaste uppstädningen förra helgen passade jag på att pynta med murgröna i den vita emaljkannan och nya fina läskeblaskflaskor i lemonadlådan.
Flaskorna hittade jag i vår lokala mataffär, och de är köpta enkom för de vackra etiketternas skull. Mina färger precis ju! Det ska bli intressant att se hur länge flaskorna får stå kvar med sitt innehåll kvar. Kanske kan jag öppna kapsylerna lite försiktigt, dricka ur innehållet och sedan fylla på med vatten, hehe!
Några röda äpplen i trådkorgen bidrar med höstkänsla. Det är förvisso svenska äpplen, men köpta sådana, eftersom vi nästan inte fick några egna äpplen alls i år.
Jag passade också på att flytta in makens egenodlade avokado från växthuset och ställa i hörnet bakom ytterdörren. Den övervintrade i just det här hörnet redan förra året, och med tanke på hur stor och fin den har blivit, så är nog förutsättningarna goda att den gillar läget även i år. Jag har ställt in Doktor Wästerlund som sällskap och för den goda doftens skull varje gång man går förbi.
Innanför ytterdörren står mina kladdiga gummistövlar mest för jämnan. Jag har i och för sig haft dem i säkert 8-9 år, men nu har gummit börjat spricka. Det blev jag varse när jag högtryckstvättade trappan i söndags och det blev rejält blött om strumporna. Dags att köpa nya stövlar, tror jag bestämt. Den lilla ljusslingan har hängt kvar bakom dörren sedan i julas, men jag har inte haft den tänd sedan i våras. Fast nu när det är mörkt både morgon och kväll så är det ju mysigt med lite extra ljus.
Jag är fortfarande totalt förälskad i den Degeberga-gröna linoljefärgen på väggarna här ute, och varje gång jag passerar här tänker jag att jag vill ha linoljefärgade pärlspontväggar i hela huset. Kanske kan det bli fler sådana på sikt.