Plötsligt händer det. Regnet som envist smattrat på rutorna, upphör. Jag får på mig trädgårdsbyxorna och plötsligt står jag där ute i rabatterna och gräver. Flyttar växter och planterar. Jag som trodde min trädgårdslust hade gått i ide för i år. Men nej, tydligen inte. Nu är det inte helt ovanligt att jag får en sorts "sista-minuten-lust" i trädgården så här i oktober och till och med i november, efter en dipp i augusti och september, då jag helst av allt bara vill vara inne och mysa. Ett år var jag ute ända till den 19 november... Men jag kommer på mig själv med att det faktiskt är himla skönt att jobba ute så här års. Det är a) lättgrävt. b) inte för varmt. c) växterna är i sin fulla storlek vilket gör det lätt när man skall byta plats på dem.
Och det är precis vad jag har gjort idag, bytt plats på två växter, den stora fläckflockeln längst bak i silverpäronrabatten, fick byta plats med:
Höstsilveraxet. Här en gammal bild från när den var nyplanterad 2012, för jag glömde att ta förebilder idag. Och vet ni, den har aldrig blommat på de här åren. Alltid massor av knopp, som aldrig har den hunnit slå ut. Den har ju helt enkelt stått för mörkt har jag ju förstått, men först nu tog jag tag i saken.
En jätteskön dag, fick ta av mig och jobba i t-shirt ett tag. Men så blir man ju svettig av att gräva förstås... Puh, det var riktigt tungt, men så var det ju stora exemplar som skulle flyttas också!
Tror det kan bli rätt bra faktiskt! Passade även på att ge pionen som stod bredvid fläckflockeln en bättre plats, lite längre fram i rabatten, och ett gräs som stått i kruka fick också ta plats här, längst till vänster vid staketet.
Och så fick jag ner mitt nya gräs Malepartus, här mot gatan.
Se så fint och välkomnande det står här och vajar i vinden!