I början av året köpte jag några pocketböcker, och nu är de lästa, och jag kan rekommendera dem alla tre.
Jag började med Döda kvinnor förlåter inte, av Katarina Wennstam. Jag brukar inte läsa deckare, och jag vet inte om den verkligen räknas som en deckare heller, även om det var ett par mord inblandade. Det jag gillade med den är att den utspelar sig kring förra sekelskiftet, och den handlar främst om hur kvinnorna hade det då. Tänk så mycket som har förändrats, och så mycket som inte har det... Tänker framförallt på hur kvinnor sågs som "andra klassens medborgare" De blev omyndiga när de gifte sig, mannen bestämde över henne. Hon fick inte skilja sig, inte ens om hon blev misshandlad av sin man. Inte jobba med vad hon ville, inte läsa vilka böcker som helst, inte röra sig ute på gatorna på kvällstid... Och tänk så många kvinnor som fick sätta livet till på grund av illegala aborter medan mannen levde på som om ingenting hade hänt. Som sagt, mycket har förändrats, men mycket har inte det...
Det fortsatte i samma tidsanda i bok två, De fenomenala kvinnorna på Grand Hotel, av Ruth Kvarnström Jones. Inga mord eller direkta intriger, men starka kvinnor som går emot strömmen för tiden som var. Systerskap. En historisk skildring av hur det var på den tiden, ur kvinnligt perspektiv. Lite som Fröken Frimans krig som gick på teve.
Sista boken utspelar sig mer i modern tid, Syskonfejden av Moa Herngren. Den handlar om tre syskon och hur samma situation skildras ur deras tre olika synvinklar. Intressant det där, och det är nog så, även om man växer upp i samma familj, kan man ha helt olika slags barndom.
Den första boken gillade jag nog allra bäst, och den ingår i en serie som heter Sekelskiftesmorden. Del två har inte kommit ut i pocket ännu, men på bokrean hittade jag den inbunden, för samma pris som en pocket. Så den har jag precis läst ut nu. Lika läsvärd den, här får vi återse de fyra kvinnorna som lärde känna varandra i första boken. Nu var jag tvungen att kolla vilken genre den tillhör. Ja men se där, kriminalroman/deckare. Jaha då har man gått och blivit en som läser deckare då. Men jag tror att den tilltalar mig främst för vilken tidsepok den tillhör, samt hur den är skriven. Den är inte för spännande, för sånt klarar jag inte av. Men nu längtar jag efter trean, när kommer den månntro?
